Är det att fuska?
Jag behöver dricka mer mjölk påstår vissa. Men jag tycker inte om mjölk, (ja jag vet, jag är ett freak). Tror ni det gills om jag blandar den med Dooley’s 
21/10
Är jag helt enkelt tråkig?
Jag förstår inte riktigt. Varför finns det människor som andra bara älskar? Jag försöker om och om igen att “passa in” och vara en person som man bara vill umgås med. Jag vet att jag inte är en sådan person egentligen. Det lärde jag mig vid ett ganska tidigt stadie (d.v.s. lågstadiet), men varför? Nu menar jag inte på det när närmare planet, utan mest flyktiga bekantskaper. I verkligeheten har jag uppenbara nackdelar: jag är inte av det vackraste slaget, jag är blyg och i sociala situationer krymper jag samman till en nervös klump och hamnar oftast ensam i ett hörn. Det är mitt eget fel, det inser jag mycket väl. Men på Nätet borde det ju vara annorlunda? Här är jag inte alls lika blyg och nervös. Ändå verkar folk fly mig som om jag vore pestsmittad. Har skaffat mig ny blogg som jag försökt plugga på lite olika ställen, ändå ligger besöksräknaren på under 10 och den enda kommentaren jag har är en som Daniel skrev till mig eftersom jag satt och gnällde till honom i telefon om att jag inte fått några kommentarer.
Antagligen bloggar jag om fel saker, men vad är fel egentligen? Det är ju mitt liv, min blogg och jag bloggar om saker som fattat mitt intresse, eller som rör mig. Är jag så tråkig? Ointressant? Trist? Eller är jag bara otålig?
Fast det är inte bara kommentarerna som triggat dessa tankarna. Ska inte nämna några namn eller platser, men på ett community jag är medlem på (vilket tyvärr är alldeles för många!) träffade jag för ett tag sedan en person som delade ett intresse med mig, (nej det handlar inte om Katta), vi pratade ett tag även om personen inte var så där jätteentusiastisk, efter ett tag tappade vi kontakten, eller rättare sagt personen slutade skriva. Jag tänkte inte mer på det eftersom det var ett ganska flyktigt ämne och konversationen spelade mig egentligen ingen roll. Men så upptäckte jag tidigare i dag hur personen hade en mycket entusiastisk och livlig diskussion med en annan person som jag tidigare också pratat med, om samma ämne. Den personen har jag fortfarande kontakt med. Då slog mig tanken, varför? Hur kommer det sig att en person kan prata om ett och samma ämne på olika sätt, med olika personer? Det måste ju då bero på personerna ifråga, inte sant? Så varför är jag då impopulär?
Detta låter mer småaktigt än vad det egentligen är. Jag struntar i personen och diskussionen egentligen, men frågan kommer ju ändå upp: Är det i grund och botten mig det är fel på?
