Orka. NU.
Spelar det egentligen någon roll om jag sitter här och inte känner. Barn svälter i afrika. Kvinnor våldtas över hela världen. Ozonlagret fortsätter tunnas ut. Vad gör min lilla existens för skillnad? Eller för den delen min icke-existens? Att jag sitter tom och tyst i Destinycastle och undrar om livets idiotiska mening, vad är anledningen med det? Jag ber om att något ska ändras, men vill jag egentligen det? Trivs jag inte egentligen ganska bra i min egen förtvivlan och olycka? Stackars lilla previligierade 80-tals barn, med mina i-landsproblem och pseudoreala livsfunderingar. ” Ta dig i kragen och ring de där samtalen du måste göra för att ta tag i ditt liv. Sätt klockan på morgonen och ät din frukost med tacksamhet. Ge katten mat och klappa den hejdå. Ge dig sedan ut i världen och lev det där livet du frenetiskt drömmer om att ha, men har arrogansen att påstå att du inte orkar.”
