Det är svårt att summera ett år.
Tänkte att jag skulle försöka mig på att skriva någon slags årskrönika över 2005 men det visar sig vara svårare än jag beräknat. Tänkte inte göra en månadssummering som Gull-Lena och Söt-Fia har gjort.
Det känns som om det varit ett turbulent år, även om det egentligen inte hänt så mycket. Men det beror ju på att Bettans bortgång och flytten till min första egna lägenhet hände precis i slutet på 2004 och har legat kvar egentligen hela 2005 också. Men två fantastiska saker var Paris resan och London resan med Katta. De kommer jag alltid förknippa 2005 med.
Jag har klarat ännu ett år. Det fanns en tid i mitt liv när jag inte trodde jag skulle ta mig så här långt. Det låter väldigt fel men jag måste vara ärlig. Jag är skyldig så många människor så mycket tacksamhet för att de finns där för mig. Ni vet vilka ni är. Men framför alla mamma, Daniel och ganska nyfunna my MiG-girls. Tack, tack, tack. Önskar alla ett riktigt gott nytt år, och att de får allt förtjänar under 2006.
