I only got my heart to lose.
Jag tog en liten paus. Allt hopade upp sig, fan vet om det rett ut sig och fan vet om detta inlägg är en liten comeback eller bara en mellanlandning. Men jag vill skriva något, ialla fall förklara var jag är eller vart jag är på väg. Det händer massor och ingenting på en och samma gång, rent praktiskt står det mesta still men personligen och mentalt är det desto mer händelsefullt. Jag har pratat mycket om berg-o-dalbanor och kaos förrut, men då visste jag verkligen ingenting. Detta kan vara från minut till minut. Det låter som världens största klyscha men det är verkligen en dragkamp mellan hopp och förtvivlan.
Men mest är det förvirring och rädsla som hägrar. Jag är både livrädd och hoppfull, och helt säker på att det måste hända någonting och förvirrad över allt som händer och kommer hända på vägen dit.
Jag är en världsmästare på överanalysering mitt i allt detta. Ibland bara jag skakar på huvudet och himlar med ögonen åt mig själv. Get over yourself!
