I’m barley breathing
(Lifehouse - Broken <3)
Efter ett par riktiga pepp-dagar fick jag plötsligt ett “ledsen”-anfall efter maten hemma hos mamma. Helt out of the blue. Gick över snabbt, eller rättare sagt jag lät det inte börja, svalde hårt och tog hand om min tallrik i stället. Torkade ett par tårar med baksidan av handen och tog ett djupt andetag. Vet inte om det var så smart, det jag lärt mig över alla dessa år är att det aldrig är bra att trycka ner det, men jag ville bara inte släppa allt det bra som varit de senaste dagarna.
Jag har vågat ringa om krångel med en borttabbat faktura till telia alldeles själv, hämtade en tvättstugenyckel och idag på förmiddagen tog jag hand om ett samtal för att flytta min tid för justeringar av värmeskit i lägenheten eftersom de ville komma nästa vecka när jag är borta. Och det kändes enkelt. Det är så svårt att förklara för någon som inte varit inne i mitt huvud och kännt alla rädslor och känslan av att man är helt okapabel.
Örk, ska inte gräva mer i det där ikväll. Nu ska jag försöka samla i hop allt pappersskräp i hela lägenheten, och sen allt annat skräp och ta ett par svängar ut till containern i skydd av det lilla mörker som blir i natt.
