Nyårångest @ 05.02
Sitter hemma hos mamma, i hennes säng, med hennes notebook i knät. Är helt slut men kan ändå inte sova. Lyssnar på Lifehouse och gråter. Nytt år, tiden går och jag står fortfarande still. Jag vet att jag är den ända som kan ändra på det, men jag vet inte hur. Jag vet inte var jag ska hitta den viljestyrkan, den orken eller ens viljan. Kunde jag välja hade jag helt enkelt somnat i natt och inte behövt vakna. Det låter värre än jag menar det egentligen. Vill inte “dö”, jag är inte självmordsbenägen. Jag vill bara bo i min bekymmerslösa sömn.
På lördag sticker jag till London. Ska krama ihjäl mina tjejer och skratta så jag får ont i magen. Och hoppas på att jag inte snarkar så att jag stör när vi ska sova. Ska försöka att inte tänka mer denna veckan, bara på resan. Förbereda mig, tvätta, ladda mp3:n och kamerabatteriet, skriva mina listor och packa.
Delmål: London på lördag och söndag. Sen vet jag inte.
