Frustrerande!
Nu var det ett par dagar sedan igen. Det tuffar på, varannan dag försöker jag ta mig ner till kontoret, även om jag inte lyckades i dag (fredag). Problemet är ju att jag egentligen inte fått något officiellt OK att det funkar att vara nere hos Daniel från varken Soc eller AMS. Har möte med Anna på AMS på tisdag, men vad jag har förstått verkar det inte sannorlikt att de kan hjälpa mig med prakik eller lönebidrag eller utvecklingsanställning eller någonting. Och från Soc sida ska praktik först och främst gå genom AMS. Dessutom ska jag byta kontaktperson på soc nu eftersom min tjej har varit dålig och nu bara jobbar 25% och inte kommer ha någon större klientkontakt. Det känns som om det sätter mig i skiten, fullständigt.
Det känns som om jag försöker, försöker och försöker, men vart jag än vänder mig har jag röven bak och en tegelvägg framför mig. Fruktansvärt frustrerande. Mamma säger att jag ska ringa läkaren och fråga om han tycker det är lämpligt att jag går från 100% sjukskriven till 100% arbetssökande eller om det inte vore bättre med någon annan lösning, praktik under sjukskrivning eller något. Jag vet inte. Orkar inte kämpa heller, jag vill inte behöva bråka mig till hjälp. Kanske är det helt enkelt inte meningen att jag ska ha hjälp, jag vet inte.
Nu ska jag försöka göra som Lilla, snarka. Hon ligger på min datorskärm och ger ifrån sig ett jäkla ljud! Sömntuta! Natti.
